Den där känslan när man kliver innanför dörrarna och man hör bollar som skjuts, glada tillrop från föräldrar och man känner lukten av kokt korv och kaffe. Det är nåt speciellt. Om jag får säga det själv.
Jag tänker inte raljera om detaljer, bara konstatera att det tog slut i semifinalen.
Sedan var det bara att köra hem igen. I mörkret och med en annalkande söndagsångest i bröstet. Hoppas på att tv:n kör något som man kan vaggas till sömns av. Tror en Beck-film går. Får duga.
Simma lugnt!
/John