När det knakar i pärmen

Var på biblioteket idag. Som att kliva in i en annan värld. Tyst.
Man riktigt känner lukten av respekten för det skrivna ordet. Man ställer
sig frågan om vi inte har alltför bråttom i vårt digitaliserande av allting.

I och för sig, att ens nämna något sådant i en blogg känns rätt motsägelsefullt.

När jag kom dit kom jag från baksidan. Där stod det ett gäng arbetare i en port och slängde
någonting på ett släp. När jag kom närmre såg jag att det var böcker. Mest barnböcker.
Tänkte att "vaf-n är detta, den analoga boken går i graven". Kommer framtidens ungar ens veta
hur det känns att slå upp en spillrans ny bok? När det knakar så där härligt i pärmen.
Tragiskt.

Simma lugnt!
/John