Känslan när man kommer hem, totalt utmattad...
Tystnaden, förutom ett barns lek, total. Lugn. Vetskapen om att det dröjer innan stressen ska hugga tag i en igen. Kugghjulen börjar sakteligen släppa taget och hastigheten sjunker.
Slutkörd av ingenting. Kanske sömnbrist, men egentligen vet jag inte.
Kaffe nu. Starkt.
Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar