De sista tankarna innan sömnen är mest som ett mummel. Ett moln av oigenkännliga minnen, framtidsvisioner och bara...total kaos.
Söndagarna är värsta sorten. Kvällarna/nätterna då. När den flamsiga tröttheten lagt sig och allt, förutom mössen i väggarna, är tyst. Det är nog ingen riktig ångest, mer en molande känsla av att snart bli ertappad för vad man egentligen är - inget särskilt.
Det kanske bara är snasknojorna som tar över hjärnan. Jag kommer aldrig lära mig att det inte är en bra idé att frossa vingummin precis innan Godnatt. Men vadå, när man kollar netflix med datorn på magen måste man väl få tugga på nåt. Är det bara jag?
Har vart en bra vecka, hoppas det fortsätter imorrn.
Simma lugnt!
/John
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar