Morgongymnastik?

Usch! Spott och fräs! Tvi vale! Vissa dagar alltså...

Kattkräket började skrika redan vid 4:30 imorse, och vägrade sluta. Eftersom jag är den ende som ger med sig (sucker!) så gick jag upp och gav han mat. Såklart kunde jag inte somna om, men det spelade ingen roll för snart var han igång igen. Mjau...mjau...MJAU!!! Jamen tro faen han ska ut också. Upp igen, och ner för trappan (totally nude, hoppas grannen med teleskopet sov) för att släppa ut han. Lugnt och tyst, men fortfarande gick det inte somna. Inte annat än att ligga och hoppas på att Tanten ska vakna till så man åtminstone slipper vara själv i misären. Men hon vaknade inte ens när larmet gick igång...

Och så mörkret...tvi, tvi, tvi!

Simma lugnt!
/John