Sortering

Ett av de mantran som slagit rot i mig handlar om att möta varje individ (elev) med deras specifika behov för ögonen. När jag idag funderade över detta spann mina tankar iväg och jag kom att tänka på det här med den "dolda läroplanen", hur sortering har varit en av skolans roller i samhället. För att fräscha upp minnet lite började jag rota runt i bokhyllan efter någon passande bok och hittade Det sociala landskapet av Ahrne, Roman & Franzén (2008). Efter en stunds bläddrande hittade jag ett avsnitt som handlade om skolans latenta effekter, alltså sådant som skolan inte avser att lära ut men som ändå lärs in (lite flummig förklaring, men det får duga). Jag citerar:

"En annan effekt ligger i sorteringen, att elever i skolan lär sig att betraktas som bättre och sämre, mer eller mindre duktiga. En del ungdomar lär sig att hata skolan."

Ärligt talat blir jag mörkrädd när jag läser detta.

Är det skolans bemötande, pedagogens förmåga/icke-förmåga att skapa relationer, eller bedömning och betyg som ligger bakom att dessa känslor skapas i eleverna? Eller något annat? Hur mycket beror på föräldrars erfarenheter och engagemang?

Jag vet att alla mina framtida elever inte kommer att älska skolan. Jag vet att jag inte kommer att kunna "rädda" alla de med svåra inlärningsproblem. Men det är väl ingen anledning till att inte göra sitt bästa?

Åsikter?
Simma lugnt.